En mängd människor (ingen statistik finns) har ett genetiskt arv som gör att de fastnar i missbruk och behöver dricka mer och mer och oftare och oftare än vad andra i deras omgivning gör.
WHO har deklarerat beroendesjukdomen som en sjukdom som dessutom är dödlig.
Genen är ärftlig men det är inte fastställt hur den ärvs, som så ofta med ärftliga sjukdomar.
Det är trots det väldigt skambelagt att ha ett alkoholberoende, eller vilket beroende som helst i vår kultur, vilket gör det svårare för den sjuke att be om hjälp. Det är beklagligt, då det är väldigt svårt att ta sig ur ett beroende utan hjälp. Mer om ärftlighet här och även om artikeln har några år på nacken så är den aktuell.
Som hjälp finns olika behandlingshem och olika metoder för att motivera de sjuka. Det går inte att tvinga en missbrukare till att sluta. Hen måste själv vilja för att inte börja om så fort tillfälle ges.
En känd metod är tolvstegsmetoden, som går ut på att man erkänner sig besegrad av alkoholen eller drogen och därifrån börjar jobba för att frigöra sig mentalt från beroendet. Man arbetar steg för
steg och det finns alltså 12 olika steg. Man behöver göra dem ärligt och mena varje stund och varje dag i behandlingen, varför bra terapeuter är av yttersta vikt för att ingen ska kunna vara där utan att vara engagerad, för då funkar det inte.
En sådan behandling följs sedan av att de sjuka går på anonyma möten med andra som har samma problem. Det är det som kallas AA-möten. AA betyder anonyma alkoholister och det är precis vad det handlar om. Man går dit och presenterar sig med förnamn och säger att man är alkoholist. Sedan väljer man om man vill tala eller inte och i så fall vad man vill tala om. Man blir visad respekt och tackad för det man tillför mötet.
Det har visat sig fungera över hela världen.
Det finns också andra metoder som inte redogörs för här men det är ganska vanligt att missbrukaren har haft ett så eländigt liv att Gud kommer till dem och att de på den vägen klarar av att sluta.
Det är dock inte en motsägelse då man inom 12-stegsmodellen också refererar till Gud, vilket kan kännas ovant för en icke religiös person. Man kan då tänka att Gud motsvarar något som är högre än vad man själv är, själsligt, eftersom man behöver hjälp någonstans ifrån och inte klarar sig själv.